Godmorgon onsdag:)

Ni behöver inte bli skrämda av mitt inlägg igår det var bara luften som gick ur mig för en stund, på grund av olika anledningar, sen har man ju fått lingonvecka som ett brev på posten när man kom hem:)

För att återkoppla till inlägget igår vill,jag säga att det värsta är nog sveket och chocken av att man levt så innerligt med både hjärta och själ i något som endast var sanning för en själv. När man kände att man levde och tänkte varje dag, verkligen varje dag att det kändes så skönt att man hittat rätt och att man kunde lita på att man visste vart man hade varandra. Och jag blev bekräftad att det var ömsesidigt, varje dag. Jag var lycklig.
Det hände något och jag vet inte, fast jag vet.
Jag vaknade i alla fall upp nästa dag och allt var bara en dröm.

Det är något som jag håller på att lära mig att leva med, jag försöker inte förstå, längre. Allt har sin tid.
Men förståelsen av att man aldrig kan lita på någon är, jag vet inte. Det är bara dig själv du kan lita på.

Och hörrni tänk på att det är bättre att säga för lite än för mycket.
Jag vet inte hur ensam jag är om det men jag känner mina känslor så väl, en känsla hos mig är aldrig fel, och känslor jag säger kommer rakt från hjärtat inte hjärnan.Det är två skilda saker.
Det finns inte på världskartan att något jag sagt skulle ändra sig. En känsla jag känner är är bestående.

Det är enkelt. Säg aldrig något du inte menar och kan stå för (inte bara för stunden). Det är enkelt. Glöm aldrig det.

Nu: Återgå till verkligheten, hörs sen ;) pussssss

Hur kul är det att fota sig själv haha, men måste ju bjuda på någon bild!