Livet. Jag känner att jag lever ända in i märgen, på gott och ont. Kontrasterna är hårda just nu mellan jobb och vakandes på Stockholms sjukhem i väntan på att vår älskade H ska få göra sällskap med änglarna och snart slippa denna innerliga smärta. Han är den största kämpen jag har mött och det ska jag aldrig glömma.
Det värsta är nog att känna att den vidriga cancern äter upp oss alla tillslut inifrån och ut. Men vi kämpar och lever en dag i taget. Vi är starka tillsammans med dom som betyder mest, det viktiga i livet blir glasklart i sånna här tider <3<3<3
Kärlek. /C
En bamsekram till er alla <3
SvaraRadera