Jag känner livet i mig.

I slutet av september är det 1 år sen jag blev singel. Jag har inte direkt lagt datumet på minnet men jag vet att det var några dagar efter vår årliga svampplockar helg på Rådmansö.

Så i år, den helgen ska vi skåla i champagne för att 1 år har gått och jag är av med honom.
Den helgen är liksom sista käftsmällen av året, så att säga.

Det var en person som stått honom nära en gång i tiden som sa till mig:
"Det enda jag kan säga till dig, är att du ska vara glad att du har blivit av med honom"
Jag tänkte för mig själv att det är så sant som det är sagt men jag kunde inte känna det.
Dom orden etsade sig fast hos mig och nu, ja nu, jag känner det, med handen på mitt hjärta med bara kärlek i.

Jag är GLAD att jag är av med honom och att det bara blev så kort som det ändå var.
Det rör mig inte i ryggen, jag vet inte ens om han funnits eller finns eller om det bara var en skepnad som svepte förbi där i en svunnen tid. Det spelar ingen roll.
Han finns inte i mig och inte mitt liv iallafall, det är det enda som räknas :D 

Nämen nog om det, det är fredag likamed bästa dagen i veckan så snart är det dags att gå ut och göra stan osäker och få känna att man lever.
Mormorn kommer på middag idag istället. Tror jag ska till bojan senare ikväll. Har nyligen lärt mig att det är Stockholm Universitets studenthak.
Det enda stället på campus med 2 dansgolv. 


KYSS! 

Visby 2012 <3