Det här kommer bli mitt sista inlägg. Jag ser ingen mening längre, jag behöver fokusera, jag behöver en paus från allting egentligen. Jag behöver andas, jag behöver vara själv, hitta tillbaka till mig själv, hitta meningen med mitt liv igen. Jag har fastnat i minnet av en mardröm. Jag kämpar varje dag, jag är positiv som fan men sorgen och saknaden är fast i mig som ett järngrepp, jag önskar med hela mitt hjärta snälla släpp mig jag vill inte vara kvar. För det gör så ont varje dag, inte ens på natten får jag vara ifred, bilden av dig på min näthinna vill inte suddas ut. Jag önskar så att vi aldrig mötts, varför valde du mig?
Min största dröm kommer aldrig tillbaka jag vet, Så jag vill så innerligt nu att den bara ska släppa taget.
Jag tänker inte skämmas för att jag är ledsen. Väldigt ledsen. Jag är fortfarande stark.
Jag kanske kommer försvinna lite nu. Ta det inte personligt snälla. Jag måste bara hitta vägen ut.
Jag kommer jobba och springa. Der är bestämt. Ni hittar mig i strandspåret längs Nockeby om ni vill något. Viktigt.
Med bara kärlek / Caroline
Det enda jag vill är att det ska vara vi. Du och jag. Mot världen.
<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar