Gråta.

Jag behöver gråta. Kan jag bara få gråta? Det värker bakom ögonglobarna det trycker på som in i hvte på allt skit som jag håller inom mig. Jag vet inte vart jag ska gå och gråta. Funderar allvarligt på att stänga av mig från omvärlden ett tag, kanske bara en vecka, kanske eller ja så länge det behövs. Inte från jobbet såklart, från allt annat. Behöver andas i tomrummet.

Jag lovar, jag säger till innan. Då kommer ingen nå mig på ett tag.
Det är okej va. Fan jag behöver egentligen lämna Stockholm för ett tag.
Börja om.

Jag har försökt att tänka
bort dig på alla sätt.